Näst på tur bland våra top20 är Emma Woxlin som pluggar på Chalmers som har gjort internship i Palo Alto, jobbat på NASA och lärt sig att det är viktigt att vara prestiglös i livet. Hon får sällskap av Gabriella Hjält som också pluggar på Chalmers, har gjort ett utbytesår i Paris, är orädd för utmaningar och tycker att sammanhållningen på maskinteknik på Chalmers varit en av de bästa sakerna med att plugga där.

Emma_W

Jag är en snart utexaminerad civilingenjör i teknisk fysik och läser just nu sista året på min master i entreprenörskap. Jag drivs av att skapa kommersiellt värde av forskning och njuter som mest när jag får upptäcka nya miljöer, människor och innovationer.

Vad var mest spännande med att göra ett internship i Palo Alto förra sommaren?

Att bo och jobba i Silicon Valley var lite som att åka in i framtiden, i alla fall innovationsmässigt. Ungefär hälften på mitt jobb hade elbilar, och det var inte en fråga om du hade en smartwatch eller inte, utan vilken du hade. Då jag dessutom arbetade på Xerox Parc som låg i kärnan av Silicon Valley redan på 70-talet och som la grunden för innovationer som nästan är grundläggande behov för många idag, som internet, det grafiska användargränssnittet osv. fick man dessutom en bakåt blick i tiden. Man insåg hur mycket mötena mellan människor i det här området och därigenom de innovationer som frodades där har påverkat hur världen ser ut idag. Jag släktforskade lite i våras och kommer ihåg hur jag kände mig tacksam över att min släkt hade arbetat och slitit hårt både på bondgård och med fiske för att på något sätt skapa de förutsättningar som gör att jag har så mycket möjligheter i det livet jag lever idag. Att se hur några få nyfikna människor på andra sidan jordklotet har lyckats påverka mitt liv ännu mer, och skapat ännu mer möjligheter i mitt liv i och med den accelererande teknikutvecklingen som ledde till både digitaliseringen och möjligheten att kunna kommunicera på en helt ny nivå, blev en liten mind-twist och utmanade mig verkligen i mitt sätt att se på min framtid.

Hur får man ett jobb på NASA?

Jag tror jag var ungefär 5 år första gången jag sa att jag ville jobba på NASA, jag hade nämligen hört att man kunde få åka upp till månen då. Rymden fascinerade mig bara mer och mer och drömmen växte fram om att faktiskt få jobba på NASA. Man hur når man en dröm? A och O tror jag är att man tror på att den går att genomföra. Jag tror också att man måste vara beredd på att vägen dit kanske inte alltid är den man har tänkt sig eller när man tänkt sig. Därför får man leta möjligheter och våga ta chansen när den väl kommer. Under mitt första år på Chalmers såg jag en plansch med en NASA-logga på, det visade sig att en eller två personer från Chalmers varje år fick göra ett sommarinternship på NASA. Min pappa plockade upp mig från skolan den dagen och jag minns hur jag hoppade in i bilen och sa ”Pappa, nu vet jag hur jag ska få ett jobb på NASA”. Jag berättade om utbytet och min plan för att få platsen om drygt två år när jag skulle kunna få söka, pappas reaktion? ”Klockrent” och ett nöjt och stolt skratt. Det är nog ett annat svar på frågan, att alltid ha haft människor runt omkring sig som tror på en till 110 %. 2.5 år senare åkte jag iväg. Det visade sig att min utbildning på Chalmers hade förberett mig väldigt bra och jag fick möjlighet att jobba kvar på NASA även efter sommaren var slut. En annan faktor till att få en sådan möjlighet är människors engagemang. Att det ens fanns ett utbyte att ta del av var ju tack vare att människor har gjort massvis med förarbete, både för att skapa kontakten men också för att behålla den i över 20 år nu.

Vad är den viktigaste egenskapen du tar med dig från dina somrar som volontärarbetare i Ukraina och i Egypten?

Prestigelöshet tror jag. Jag var ju fortfarande rätt ung under de här resorna, jag gick på gymnasiet, så det var mycket betygshets och hets i allmänhet. Man skulle inte bara ha mvg i allt, man skulle vara rolig, snygg och gärna vara bäst på någon sport eller något instrument också. Jag insåg att med mitt svenska pass och min trygga uppväxt hade jag så långt mycket mer än så många andra. Jag insåg hur extremt mycket möjligheter jag hade och min egen prestige kändes så oviktigt. Efter detta fokuserar jag mycket lättare på att ta tillvara på de möjligheter jag får och på att bara göra saker jag brinner för, som kan bidra till en värdefull förändring eller som jag tycker är kul, istället för små detaljer som på något sätt bara bidrar till mitt eget anseende hos andra.

Gabriella_H

Jag är en civilingenjörsstudent inom maskinteknik från Chalmers i Göteborg med en stark drivkraft att göra skillnad. Jag är nyfiken och finner lätt intresse i det mesta, men det jag främst drivs av är att utmanas, ta ansvar och lösa problem.

Många beskriver dig som orädd för utmaningar, hur hoppas du ansökningsprocessen för Female Leader Engineer kommer utmana dig?

Ansökningsprocessen för att bli vinnare av Female Leader Engineer utmanar mig ordentligt. Inte minst för att samtliga nominerade kvinnor är otroligt kompetenta och drivande men också för att vi värderas under processen av både partnerföretagen och projektgruppen på FLE. Jag trivs när jag utmanas, så jag ser den här processen som något positivt som även ger mig viljan att fortsätta prestera och lära mig ännu mer om mig själv. Genom FLE så har jag blivit utmanad att utvecklas och jag hoppas att få möjlighet att fortsätta att växa genom programmet.

Vad var det roligaste med att plugga ett utbytesår i Paris?

Jag bodde i Paris första gången när jag var 19 år gammal och kände därför redan till staden när jag skulle påbörja mitt utbytesår i september förra året. Paris är en fantastisk stad, en storstad som är mycket stolt över både sin kultur och historia, vilket skiljer den ifrån andra, moderna storstäder. Där finns något för alla och definitivt för mig och möjligheten att bo där under ett år gjorde att jag upplevde staden helt annorlunda. Att vara student i Paris medförde att jag fick många nya kontakter från hela världen, jag fick också lära mig att förstå deras kulturer på en helt ny nivå. Jag märkte även hur min franska gick från medioker till flytande, något som gjorde hela vistelsen så mycket roligare. Till exempel kunde jag slå mig ner på en bar och diskutera politik med några fransyskor eller fransmän eller gå på en fransk teater. Jag spelade även innebandy med Paris damlag, vilket innebar resor en gång i månaden till olika städer i Frankrike för att spela Franska mästerskapen. Paris kom tillslut tvåa, en upplevelse jag sent kommer att glömma. De roligaste under mitt utbytesår var, förutom att jag lärde mig det franska språket, att jag fick kontakt och djupare förståelse för andra människor och andra kulturer. Detta i sin tur har lett till att jag har lärt känna mig själv bättre.

Vad var det bästa med att plugga maskinteknik på Chalmers?

Listan på ord som dyker upp i mitt huvud kan göras lång. Främst förknippar jag utbildningen med att få jobba med teknik, problemlösning och innovation samt en fin sammanhållning mellan oss studenter. Maskinteknik handlar för mig om att se ett problem från början till slut, att följa med genom hela processen. För mig är det viktigt att förstå det jag ser, jag vill kunna förklara varför saker händer utan att bara acceptera att de händer. På maskinteknik får vi just den möjligheten genom att öka vår förståelse både genom teori men också genom att vrida, klämma och känna på riktigt. Denna kombinationen av teori och praktik tror jag är ovärderlig. Jag vill också betona sammanhållning som finns genom hela sektionen, från programledningen ner till gemene maskinteknolog. Att vara en del av sektionen har för mig varit lärorikt och jag kommer lämna Chalmers med både en värdefull utbildning men också ett stort kontaktnät.